Kategoriarkiv: Asien

Tillbaka till Jerusalem

Det är många av oss här i väst som har hört talas om ”Tillbaka till Jerusalem” visionen. Några tror att det är Pastor Yun, mer känd som den ”Himmelske Mannen” som fått denna vision men detta stämmer inte även om det är han som personifierat visionen i väst. Men denna vision är mycket större än att bara finnas hos en person. Nästan varje kinesisk husförsamlingsnätverk säger sig bära en börda av att ta evangelium genom de buddistiska, hinduistiska och islamska nationerna i världen för att till sist komma till Jerusalem för att vänta in Jesus återkomst. 

Även om det är många kinesiska församlingar som bär på denna vision är det inte lika lätt för dem att börja skicka ut missionärer till dessa länder. Det är olika hinder som står i vägen; ekonomi, kultursvårigheter, språk, och annat. 

2006 var vi och hälsade på ett kinesiskt-ryskt par någonstans i norra Kina och de hade 4 kinesiska pastorer boende hos dem. Detta gjorde de för att de ville lära sig ryska eftersom de ville åka ut som missionärer till Kyrgyzstan i Centralasien. Dessa ledare hade startat ganska många församlingar i Kina och nu förberedde de sig för att åka ut som missionärer till andra nationer. Hur det gick för dem och om de kom sig till Kyrgyzstan vet jag inte men att det finns kinesiska missionärer i olika muslimska nationer vet jag. 

De behöver din och min hjälp, både vad gäller bön, ekonomi och samarbete. Men, jag skulle vilja berätta lite om hur allting började och det kommer från boken, ”Tillbaka till Jerusalem” som är skriven av Broder Yun, Peter Xu, Enoch Wang, tillsammans med Paul Hattaway. Boken går att beställas hos ”Ljus i Öster” eller hos Paul Hattaways ”asiaharvest.org”. 

Detta är ett utdrag ur boken och berättar om hur allting började: 

”Herren visar sin makt och helighet inför alla folk,
hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss” Jes 52:10

I början av 1940-talet gav Gud en tydlig kallelse till en liten grupp kristna studenter vid Northwest Bible Institute i Shaanxi-provinsen. Institutet hade grundats av James Hudson Taylor II (den världsberömde pionjärens sonson) och dennes hustru Alice när de tvingades lämna Henan-provinsen på grund av bombanfallen under den japanska invasionen av Kina. De reste västerut till Shaanxi-provinsen, där de fick visionen om att starta en bibelskola. Bönerna om en tomt för skolan besvarades när Kina Inlandsmissionen erbjöd dem mark i närheten av staden Fengxiang. Det var ett vackert område omgivet av en tät bambuhäck, med lövrika träd runt envåningsbyggnaderna som rymde klassrum, elevhem och missionärsbostäder.

Det var i denna vackra omgivning som Gud gav en tydlig kallelse till en liten grupp kristna, anförda av pastor Mark Ma som var biträdande rektor på institutet. Gud utmanade dem att sträcka sig bortom sitt evangelisationsarbete bland muslimer, buddhister och kringspridda kineser i provinserna Gansu, Qinghai och Ningxia, och avskilja sig för visionen att föra evangeliet utanför Kinas gränser in i den muslimska världen, hela vägen till Jerusalem. 

Mark Ma och grundandet av Back to Jerusalem Band
Mark Ma föddes i Henan-provinsen. Som ende sonen till kristna föräldrar utbildades han i den historiska staden Kaifeng där han blev lärare på en statlig skola. Men han vägrade öppna sitt hjärta för Herren fram till 1937, när hans lille sons tragiska död krossade hans hjärta och förde honom till korsets fot i sorg och omvändelse. Han lämnade sitt profana arbete och utbildades på frimetodisternas bibelskola. När James Taylor och hans fru flydde till Shaanxi följde Mark Ma, hans hustru och deras barn med dem. Han blev en av grundarna av Northwest Bible Institute. 

I början av 1942 hade Mark Ma ett samtal med Herren som för alltid förändrade hans liv och gav honom den drivkraft han behövde för pionjärarbete i den vidsträckta onådda muslimvärlden. Vi har hans egen beskrivning av vad som hände då och under de följande månaderna (Ur ett föga känt privatpublicerat 16-sidigt häfte med titeln The Chinese Back-To-Jerusalem Evangelistic Band: A Prayer Call to Christian Friends of the Chinese Church, 1947):

På kvällen den 25 november 1942 när jag var i bön, sa Herren till mig: ”Dörren till Xinjiang är redan öppen. Gå in och predika evangeliet.” När hans stämma nådde mig stod jag darrande och rädd och högst ovillig att lyda, för jag kunde inte minnas att jag någon gång hade bett för Xinjiang: dessutom var det en plats dit jag inte hade någon önskan att gå. Därför bad jag bara över det, och sa ingenting ens till min fru.

Xinjiang, som betyder ”Nytt herravälde”, är en stor region i nordvästra Kina som traditionellt varit känd som Östturkestan. Den beboddes, och bebos fortfarande, av miljontals muslimer, där majoriteten talar språk som tillhör den turkiska språkfamiljen, som ujguriska, kazakiska, kirgiziska och uzbekiska. Andra muslimska folkgrupper är tadzjiker, tatarer och det kinesisk-talande huifolket. Ett stort antal tibetanska buddhister som lever som nomader bor också i Xinjiang. Det är knappast förvånande att pastor Ma inte hade någon särskild längtan efter att resa till en region som han inte visste mycket om. Han berättar vidare:

Efter exakt fem månaders bön, på påskdagen den 25 april 1943, när två medarbetare och jag bad tillsammans nere vid floden Wei, berättade jag för dem om min kallelse till Xinjiang; en av medarbetarna sa att hon hade fått en liknande kallelse tio år tidigare. Jag tackade Gud för att han redan hade förberett en medarbetare. När jag återvände till skolan fick jag veta att samma påskdag, vid gryningsgudstjänsten, hade åtta elever också fått en börda för Xinjiang.

Påskdagsgudstjänsten 1943 som han talar om, skulle bli begynnelsen till en hel kedja av händelser som drastiskt skulle förvandla många människors liv. Effekten av den bönestunden märks än idag bland kristenheten i Kina. Även om pastor Ma inte deltog i gudstjänsten, har vi en skildring av händelserna från en annan källa:

På den hårt packade jorden på gårdsplanen, under de höga träden vars kraftiga grenar spred ett lövrikt skydd över våra huvuden, hade man målat en karta över Kina i vit kalk. Eleverna stod runt omkring och tittade på den. De hade återigen fått höra om behoven i de stora provinserna i norr och väster… Himlen började ljusna i öster, och tunna ljusstrålar skingrade nattens försvinnande gråhet. Det var mycket tyst där på gården, och den vitkalkade kartan på marken framträdde tydligt. Det högtidliga ögonblicket hade kommit, ögonblicket som förde med sig en tystnad som nästan tog andan ur en. ”Nu ska de som fått ett uppdrag från Herren lämna sin plats och gå och ställa sig på den provins som Gud har kallat dem till.” … Det blev en rörelse bland eleverna. Tygklädda fötter rörde sig ljudlöst då en elev, och så en till, gick över gårdsplanen till kartan. Och medan solen steg över horisonten i fjärran, såg man åtta unga människor tysta stå på den del där det stod XINJIANG (Back to Jerusalem, s. 3-4. En liten bönebroschyr utan författare, utgivare eller datum angivna – troligen 1947). 

I mars 1947 gav sig två män och fem kvinnor iväg på den långa resan västerut till Xinjiang. Så långt från boken, ”Tillbaka till Jerusalem”. Dessa tappra män och kvinnor kom till Xinjiang men när kommunisterna tog makten i Kina var de tvungna att åka tillbaka till Qinghai-provinsen för att vänta. 

Dessa kvinnor och män, hjältar i Guds armé var villiga att ge sina liv för att muslimerna skulle få höra evangelium. Idag är det hundratals, om inte tusentals kineser som drömmer om att gå till muslimvärlden och fullborda den vision som pastor Ma fick 1942. 

Vill du be för dem? Jesus sade till sina lärjungar i Matteusevangelium 9:37-38, Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. 38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” 

Be att Gud skall resa upp skördearbetare men kanske du också är villig att gå? Jag tror att vi tillsammans med de kinesiska församlingarna är skyldiga att ta evangelium till de som aldrig hört. 

Du kan också ge till dem som arbetar på fältet. 

Tibet väntar på dig!

Be för Tibet

Be för Tibet

Tibet är en region och en historisk stat i Centralasien. Tibet är sedan början av 1950-talet styrt från Peking, och de forna tibetanska områdena är idag indelade i den autonoma regionen Tibet, Qinghai och delar av provinserna Sichuan, Yunnan, Gansu och Xinjiang. Den centrala tibetanska administrationen, en exilregering ledd av Dalai Lama, verkar från norra Indien för ett fritt eller åtminstone i högre grad än idag självstyrande Tibet. Det är fortfarande idag en olöst konflikt och många av ursprungsbefolkningen bor i grannländerna Bhutan och Nepal (källa Wikipedia).

Vi besökte en stad i Qinghai för ett par år sedan och i den staden var vi inbjudna till en församling för att predika. Det var en liten lokal fylld med människor som hade en hunger efter Guds ord. Det var första gången vi besökte denna församling och vi kände dem inte så väl. När vi predikade såg vi att det satt två slätrakade ungdomar på första bänken och lyssnade spänt på när vi talade. På slutet av mötet inbjöd vi till förbön. Alla ville ha förbön, även de två ungdomarna. Guds Ande verkade starkt och mötte dessa människor.

Efter mötet gick vi till en restaurang för att där umgås med en av de kvinnor som ledde församlingen. Hon berättade att dessa två ungdomar som suttit med på mötet hade kommit från det buddistiska templet som låg på berget ganska långt ifrån denna stad. De bodde i templet och skulle bli munkar. Ledaren sade att dessa två ungdomar blivit mäktigt berörda av Guds Ande under mötet och de skulle inte skulle återvända till klostret.

Efter det berättade denna hjältinna att hon en gång i månaden går upp i bergen för att spendera 10 dagar i detta kloster för att leva med dessa pojkar. Hon bor med dem och predikar Kristus och visar att det finns En som älskar dem. Dessa pojkar kallar henne för ”mamma” och hon vinner många av dem till Kristus. Men det är inte enkelt för henne eftersom flera av de buddistiska prästerna står henne emot och försöker få henne att ge upp. En gång kom en av dessa präster ner till hennes hus i staden för att förbjuda henne att predika Kristus. Hon inbjöd honom att komma in och de satt vid bordet och talade och han gick därifrån med ”svansen mellan benen”. Hon var helt överlåten till att ge sitt liv för att dessa pojkar skulle få lära känna Jesus.

Vi frågade henne vad hon behöver och hon sade att hon är ensam däruppe bland dem och behöver hjälp med detta arbete.

Var finns de människor som vill ge sina liv på stridsfältets höjder? Det bor tibetaner i Qinghai, Sichuan, Yunnan och självklart Tibet. Huvuddelen av detta folkslag lever i ett svart mörker och är på väg mot helvetet. Detta kan förändras ifall någon svarar ja på Guds kallelse att gå till dem för att predika Kristus.

Det kommer antagligen inte att bli enkelt lämna bekvämligheten i Sverige för att gå men det är absolut värt det.  Vi hörde om en missionär som ville predika för munkarna i ett kloster någonstans i Tibet. Han gick runt detta kloster men hittade inte någon dörr in och gick flera varv men utan några resultat och han funderade var ingången till klostret kunde vara. Plötsligt såg han tre munkar som gick mot klostret och när de kom till klostrets murar gick de spikrakt upp efter muren till en dörr som fanns längst uppe. Då sade denna missionär till sig själv, ”Jag är inte redo att predika till dessa.”

En vän till oss som arbetat i Asien i mer än 40 år berättade om när Gud bad honom trycka Johannesevangeliet på tibetanska och göra den i guldfärg. Han gjorde därefter en upplaga av detta och köpte en resa till Tibet. Han hade ett Sony Walkman fodral fullt med dessa evangelier. (Detta var innan CD, MP3 och Spotify). När han kom fram till Tibet blev han ledd av Guds Ande att gå till ett tempel. Han kom fram till templets dörrar och tittade in på alla de hundratals munkar som satt i meditationsställning. Plötsligt ser han en munk långt ner som frenetiskt viftade på armen och bad honom komma till honom. Min vän gick fram till honom och satte sig ner. Denna munk berättade för honom om en dröm han haft. Jesus kom till honom i drömmen och sade att Han är vägen, sanningen och livet. Jesus berättade även för honom att det står i en bok om hur man finner Honom. Sedan visade han en skäggig vit man och sade ”denna man kommer att ge dig denna bok.” Sedan sade denna munk till min vän, ”när jag såg dig i dörren, kände jag igen dig från drömmen. Var är boken?” Efter det fick han ett Johannes evangelium och fann Jesus.

Tibets folk väntar på dig!

Jesus älskar dessa människor!

Jesus älskar dessa människor!

Be för dem!

Be för dem!

Kina – både ett missionsland och ett sändande land.

Kina

Kina

Kina är ett vidsträckt land med många olika folkgrupper. Officiella siffror säger att förutom Han kineser existerar det 55 olika etniska folkgrupper men olika missionsorganisationer, som till exempel Paul Hattaways ”Asia Harvest” säger att det finns 495 olika folkgrupper. Av dessa 495 etniska folkgrupper är bara 90 av dem nådda med evangelium! I det kommunistiska Kina finns det nästan 50 miljoner muslimer.

De två största muslimska folkgrupperna är Hui (i Ryssland kallas de för dunganer) och Uygurer. Det bor ungefär 10,5 miljoner Uygurer i Kina (ytterligare 500,000 i Centralasien) och för några år sedan sade man att det fanns mindre än 50 existerande kristna bland dem. Idag pågår det en liten väckelse bland dessa muslimska folkgrupper och främst sker det bland Kazaker och Kirgizer boende i Kina men många Uygurer kommer också till tro.

Många av er har hört talas om ”Tillbaka till Jerusalem” visionen som en kinesisk pastor fick i början av 40-talet. Denna vision går ut på att ta evangelium tillbaka där allt började, dvs Jerusalem. För att göra detta behöver man gå igenom alla de muslimska, buddistiska och hinduistiska länderna som finns på vägen för att till slut komma fram till Israel. Många kinesiska husförsamlingar bär på denna vision och brinner av att sända ut missionärer.

Vi träffade för ungefär 9 år sedan fyra kinesiska evangelister i en stad i norra Kina. De bodde hos ett kinesiskt-ryskt par för att de skulle lära sig ryska för att sedan flytta till Kyrgyzstan. Tyvärr känner vi inte till vad som hände med dessa evangelister och ifall de kom fram till detta land i centralasien.

Vi vet att för att Kina skall kunna börja sända missionärer krävs det många mirakel. Kineserna är ju ett asiatiskt folkslag som trivs bäst tillsammans med sitt eget folk. Vi ser detta till exempel på de många ”China Town” i storstäder i USA, Ryssland och andra länder. Det brukar vara svårt för dem att integrera sig med andra folkslag.

Vi har en vän som själv är Uygur och han säger att eftersom det är så infekterat mellan kineser och Uygurer i Kina är det svårt för kinesiska kristna att komma och predika Kristus speciellt när man samtidigt inte bara predikar Kristus utan också blandar in kinesisk kultur. Detta,  måste vi ju också säga att missionärer från Europa och USA också har gjort alltför ofta. Men, oberoende av hur svårt det kommer vara för kineser att åka ut som missionärer är det något Gud kallat dem att göra och då kommer det att ske så. Det står i Bibeln att ”för Gud är allting möjligt” och detta gäller även kinesisk mission. Gud kan inte bara kalla dem utan också förbereda och ge dem det de behöver för att utföra arbetet på ett suveränt sätt.

En Uygurisk pastor berättade för oss att förra året hade de besök av en kinesisk pastor från ett annat land och denne pastor anordnade möten någonstans i västra Kina. Med på mötet fanns det kristna pastorer och ledare från den kinesiska husförsamlingen men också representanter från Kazakerna och Uygurerna. På detta möte bad den här kinesiska pastorn om förlåtelse för allt som det kinesiska folket hade gjort mot de muslimska folken i Kina och sedan började han tvätta deras fötter som ett tecken på att de älskade dem och att de hade kommit för att betjäna och inte råda över dem. Efter att han gjort detta, sade den här Uyguriska pastorn att det var något som förlöstes och att efter det blev det lättare att predika Kristus för dessa muslimer.

Jag tror att det inte bara går ut en kallelse till mission för den kinesiska kyrkan men också till den ryska. Tänk om de ryska och kinesiska kristna skulle arbeta tillsammans i visionen av att gå genom de muslimska länderna. Hela centralasien var ju en gång sovjetisk och därför talar nästan alla centralasiater ryska. Idag finns det ganska många ryska missionärer i länder som Kyrgyzstan, Tajikistan, Uzbekistan och Kazakstan. Många av dem bär på en vision av att nå sina länder men också länder som Afganistan, Pakistan och andra muslimska länder. Om vi skulle kunna samarbeta tillsammans i detta skulle allting gå så mycket snabbare än om vi bara försöker bygga vårt eget arbete och göra allting ensamma. De ryska församlingarna har gåvor och erfarenhet som inte de kinesiska församlingarna har och tvärtom.

Vi skulle vilja se hur vi tillsammans går hand i hand för att ge Jesus till dessa muslimer.

Staden Lanzhou är Ganzu provinsens huvudstad. Den var en viktig länk till den norra Silkvägen. I denna stad bor det många muslimer som aldrig hört evangelium om Jesus.

Staden Lanzhou är Ganzu provinsens huvudstad. Den var en viktig länk till den norra Silkvägen. I denna stad bor det många muslimer som aldrig hört evangelium om Jesus.

Denna järnvägsstation går till Tibet.

Denna järnvägsstation går till Tibet.

En liten uygurisk pojke. Vem ska ge honom evangelium?

En liten uygurisk pojke. Vem ska ge honom evangelium?

Urumuqi är provinsen Xinjiangs huvudstad. Denna stad är också en viktig länk på Silkvägen.  En uygurisk pastor berättade för oss att varje gång de startar en församling bland uygurerna berättar de om hur svenska missionärer kom i början av 1900 talet för att ge uygurerna Jesus. Efter några år av fruktbart arbete (vissa säger att sedan dess har det inte skett ett sådant fruktbart arbete bland Uygurerna) blev de svenska missionärerna utkörda från Kina och de uyguriska männen som blivit frälsta blev dödade och kvinnorna blev bortgifta med muslimska män. Denna pastor bad mig tacka Sverige för detta och speciellt Ljus i Öster från vilka missionärerna var utsända.

Urumuqi är provinsen Xinjiangs huvudstad. Denna stad är också en viktig länk på Silkvägen. En uygurisk pastor berättade för oss att varje gång de startar en församling bland uygurerna berättar de om hur svenska missionärer kom i början av 1900 talet för att ge uygurerna Jesus. Efter några år av fruktbart arbete (vissa säger att sedan dess har det inte funnits ett sådant fruktbart arbete bland Uygurerna) blev de svenska missionärerna utkörda från Kina och de uyguriska männen som blivit frälsta blev dödade och kvinnorna blev bortgifta med muslimska män. Denna pastor bad mig tacka Sverige för detta och speciellt Ljus i Öster från vilka missionärerna var utsända.

 

 

 

Ett ”vanligt” möte på den kinesiska landsbygden.

Under många år har det pågått en väckelse i Kina. En del säger att varje dag blir upptill 28,000 kineser frälsta. Denna väckelse har pågått främst på den kinesiska landsbygden. Det församlingsnätverk som vi arbetat med säger sig ha ungefär 20,000 församlingar i Kinas norra delar.

Det är ganska enkelt och oknystlat att starta en ny församling i en kinesisk by. Evangelisten kommer in i en by och välkomnas in i ett hem. De annonserar att ”ikväll ska ett möte hållas”. Efter predikan går en frälsningsinbjudan ut och människor gensvarar på den. Efter det, är församlingen startad. En genomsnittlig församling består av ett fyrtiotal medlemmar.

På de bilder ni ser här nedan vill jag visa er hur en konferens kan gå till. På denna konferens hade ett åttiotal ledare kommit samman från några mils omkrets för att be och lyssna på förkunnelsen.

Alla tillresande sov tillsammans i detta hus. Golvet i ”kyrkan” var uppvärmt. Klockan 5 på morgonen gick man upp för att be fram till klockan 7. Klockan 7 åt man frukost fram till 7.30. Efter det började man lovsången och sedan blev talaren inbjuden (i detta fall jag). Från 8 på morgonen fram till klockan 20.00 med paus för lunch och middag predikade talaren. Ibland är det flera talare och de är så hungriga på Guds Ord att de skulle kunna sitta fram till sent på kvällen. Denna konferens ni ser på bilderna pågick under 3 dagar och den tredje dagen skulle jag åka hem väldigt tidigt på morgonen och därför trodde jag att det inte skulle bli något mer predikande men jag hade missförstått dem. Klockan sex på morgonen kom de och väckte mig och tolken och sade, ”vi vill höra mer”. Vi predikade ytterligare en timma och därefter åkte vi hemåt.

De människor som är med på denna typ av möten är ofta bönder och jordbrukare och de är vana vid mycket enkelt liv. De är väldigt varma och goa människor. De älskar Jesus och brinner för att se Honom predikad.

 

Så här kan det se ut i en församling på Kinas landsbygd.

Så här kan det se ut i en församling på Kinas landsbygd.

VLUU L100, M100  / Samsung L100, M100

Vi åkte bil genom byn och under den färden var jag tvungen att gömma mig eftersom jag är vit och de var rädd att byborna skulle ringa polisen ifall de såg att en utlänning fanns med i bilen.

Bön är något som präglar den husförsamlingsrörelse som finns i Kina.

Bön är något som präglar den husförsamlingsrörelse som finns i Kina.

Tolken uppmuntrar några kvinnliga ledare.

Tolken uppmuntrar några kvinnliga ledare.

Kyrkorna är väldigt enkla men de bryr sig inte eftersom bekvämlighet inte är något som är viktigt för dem.

Kyrkorna är väldigt enkla men de bryr sig inte eftersom bekvämlighet inte är något som är viktigt för dem.

Under dem är golvet uppvärmt. Lokalen fungerar som kyrka, sovplats och matsal.

Under dem är golvet uppvärmt. Lokalen fungerar som kyrka, sovplats och matsal.

Mötesledaren ber.

Mötesledaren ber.

Bibelsmuggling och ”åsnor”.

Tack vare ”bibelundret” med containrarna med kinesiska biblar och litteratur som istället för toapapper kom i våra händer hade vi alltså ungefär 40 ton som vi nu måste få in i Kina.

Från andra länders gränsövergångar kom det in ganska mycket biblar till Kina och speciellt från Hong Kong där kanske tusentals biblar kommer över gränsen varje dag genom de frivilliga ”åsnor” som bär in dem. Man kallar dem för åsnor som en liknelse på den åsna som på Palmsöndagen bar in Jesus till Jerusalem, på samma sätt bär människor in Guds Ord till Kina.

Behövs det mer biblar till Kina? Kan man inte köpa biblar i Kina? Man kan oftast köpa en bibel på den statliga kyrkan, den som kallas för Tre Själv Kyrkan. Men oftast räcker inte dessa biblar till. Sedan är det ju så att det inte finns en Tre Själv Kyrka i varje by och då finns det ju inte heller någon möjlighet att köpa en bibel eftersom det är svårt för en fattig bonde att åka in till någon stad där det finns möjlighet att köpa en bibel. Vi hör fortfarande om behov av biblar där husförsamlingar behöver tusentals biblar eftersom det är så många människor som kommer till tro.

Innan vi började smuggla över biblar till Kina fick vi kontakt med en rysk pastor vid den rysk-kinesiska gränsen som tagit över ganska mycket biblar under ett par år. Han hade en kontaktperson i den Tre Själv Kyrka som fanns i staden på andra sidan gränsen. Han berättade för oss att för att ta över biblar måste man gömma dem på sig under kläderna eller stoppa ett par stycken i sin väska. Han sade uttryckligen att det inte gick att föra över mängder av biblar eftersom de kollar igenom allt baggage. Efter några månader blev nog denna kontaktperson rädd eftersom han bad oss att inte ge dem några fler biblar.

Vi började därför tala med de kristna människor som reste över gränsen och frågade ifall de kunde ta över lite biblar och lämna dem till den här Tre Själv Kyrkan. Det var många som var villiga att göra detta och på det sättet började vi skicka över biblar.

Vi fick också möjlighet att skicka över en hel container genom ett annat land i närheten.

Det var också kinesiska församlingar i Ryssland som tog kontakt med oss och ville ha biblar ditsända och därför skickade vi även biblar till dem. Vi skickade biblar till Moskva, Novosibirsk, Krasnodar, Irkutsk, Vladivostok och även ända till Kamchatka!

Vi fick även kontakt med en organisation som distribuerade ”the Full Life Study Bible” till kinesiska pastorer och ledare. På kinesiska kallades den för ”Eldsbibeln” eftersom många av de artiklar och kommentarer som finns i denna studiebibel handlar om den Helige Ande och livet i den Helige Ande.

Denna organisation ville att vi skulle börja ta över denna bibel för att ge dem till pastorer och ledare. Därför åkte vi till Kina för att försöka anordna vägar hur och till vem vi skulle ge dem till. Vi träffade flera kinesiska pastorer som berättade fantastiska vittnesbörd om deras liv. En gång hade vi bestämt träff med en husförsamlingspastor för att se hur många biblar han behövde. Vi kom före till den plats där vi skulle träffas och när pastorn kom tappade vi hakan. Han såg inte mycket ut för världen och om ni hade mött honom på gatan i Sverige skulle ni nog ha dömt ut honom att vara en uteliggare. Han hade lager av kläder på sig eftersom det var kallt och kläderna var inte heller rena. Men när vi började tala med honom märkte vi hur en sådan Guds närvaro fanns i hans liv. Han berättade att han behövde 8,000 biblar! Han hade ungefär 80,000 människor i sina församlingar och 10 % av dem var ledare och pastorer.

Som koordinator för bibelsmugglingen sände vi Darya som hade studerat på den första missionsskolan i Ussurijsk till den kinesiska gränsstaden.

Kristna turistbyråer började ta med sig biblar och det fanns till och med tillfällen när människor som inte var troende bad om att få ta in ett par biblar till Kina. Två av våra medarbetare från Kola halvön där Team i Norr arbetar flyttade till oss; Dmitrij från Apatity och Alexei från Polyarniy Zori och de åkte in flera gånger i veckan för att ta in biblar. Det finns flera gränsövergångar i Ryssland och vi skickade genom fyra av dem. Vi fick även kontakt med en rysk missionär, Andrey som bodde några hundra mil från oss vid en annan gränsövergång. Han hade möjlighet att ta in ungefär 100 biblar per gång och därför skickade vi ett par ton biblar till honom.

Under 2006 fick vi ytterligare två containrar med ”eldsbibeln” och vanliga biblar skickat till oss från Indonesien. Det kom i absolut rätt tid eftersom de andra biblarna var slut.

Så här gömde vi biblarna på oss när vi skulle åka till Kina. Vi fick tejpade fast biblarna för att de inte skulle ramla ner när vi gick över gränsen. Här är Olga som hjälper Aisula.

Det var inte lätt att smuggla dessa biblar eftersom man inte kunde ta så många med sig varje gång man åkte. När det var vinter kunde man ta ett par extra eftersom man hade mer kläder på sig och därför syntes det inte så mycket eftersom man redan var påpälsad. Ibland hittade gränspolisen biblarna i våra väskor eller under kläderna och det gjorde att många av de som förut hjälpt oss blev rädda och slutade. Det var egentligen inte så mycket som hände när de hittade biblar hos oss. Jag blev tagen en gång med åtta eldsbiblar i väskan och de tog mig in för förhör. Tog min dator och kollade igenom den efter kristet material. Efter detta släppte de mig och lät mig åka in i Kina. Efter en vecka kom jag tillbaka till denna gränsövergång för att åka in till Ryssland och när de såg mig, gav de tillbaka dessa biblar.

Men på grund av den hårda övervakningen på dessa gränsövergångar blev det omöjligt för oss att fortsätta med detta arbete. Vi hann få över två containrar till Kina och ungefär en container av biblar skickades till kinesiska församlingar i Ryssland.

Vi har fortfarande en container kvar som vi försöker skicka genom ett annat land. Vi har problem med detta på grund av den ryska byråkratin men ber att Gud skall öppna en väg för detta.

Det här är Olga som hjälper Lena som skall åka till Kina

 

Macao

Under januari 2004 åkte vi till Hong Kong och där träffade vi en missionsorganisation. När de hörde att vi var ryssar (i alla fall en av oss) berättade de för oss att de arbetade på Macao. De hade ett rehabiliteringshem för narkomaner. I sitt arbete hade de kommit i kontakt med unga ryska kvinnor som kom till dem för att undfå hjälp. Dessa flickor arbetade som prostituerade på Macaos gator. Missionsorganisationen hade försökt evangelisera dem men det hade skett utan framgång eftersom flickorna inte kunde tala något annat språk än ryska. De bad oss att ta med detta hem till Ryssland.

När vi kom tillbaka till Ussurijsk berättade vi detta på ett pastorsmöte och Gud rörde vid hennes hjärta så att hon ville åka dit.

På sommaren 2004 åkte Olga och Vera till Macao för att se om det fanns något de kunde göra för att nå ut till dessa stackars flickor. Under ungefär en vecka mötte de olika missionärer och pastorer under dagarna och på kvällen och natten gick de ut för att möta dessa flickor.

Det var många flickor som vägrade att tala med dem medan andra var jätteöppna för att tala och det märktes att de mådde väldigt dåligt.

Dessa ”lyckosökare” kommer till Macao (prostitution med ryska flickor finns även i Hong Kong, Thailand, Taiwan, Kina och många andra asiatiska länder) i förhoppning av att tjäna pengar. De människor som ”hjälper” dem komma till Macao och andra platser köper flygbiljett till dem men när de sedan kommer till destinationen tar hallickarna deras pass och säger att de får dem tillbaka när de betalat alla utgifter. Det kan ta flera år för flickorna att betala tillbaka de pengar som de är skyldiga och de lever som fångar.

Som kuriosa måste det sägas att Macao kallas för Asiens Las Vegas och överallt på ön finns det kasinon och nattklubbar som förstör människors liv. Prostitution är laglig om den sker på nattklubbar och kasinon men olaglig på gatan. Olga och Vera fick inte någon ingång att komma in på någon nattklubb eller kasino och de hörde att det fanns mängder av ryska flickor där.

Efter ungefär en vecka åkte de tillbaka till Ryssland men Vera planerade att åka tillbaks under en längre period.

Vera bodde sedan på Macao under en halvårsperiod och hon fick väldigt bra ingång i olika flickors liv. Hon träffade även en mongolisk kvinna som satt i fängelse på Macao för att ha begått något brott. Denna kvinna kunde tala ryska och de träffades och Vera fick leda henne till frälsning.

2007 skickade vi ut ett team från vår missionsskola för att arbeta bland dessa flickor. Flera flickor fick möta Jesus och de bad också att Gud skulle hjälpa dem att lämna Macao för att åka hem.

2009 åkte Vera tillbaka till Macao och då fanns det inga rysktalande flickor kvar som gick på gatorna. Det hette att myndigheterna ”rensat gatorna” och skickat hem flickorna. En del av dem kan säkert ha åkt hem medan andra blev förda till andra platser för att bedriva prostitution.

För någon månad sedan fick Vera ett meddelande på ett ryskt socialt medium från en flicka som hon träffat och predikat evangelium för. Hon som skrev berättade för Vera att hon nu tillhör samma familj som henne! Visst är det underbart att Guds Ord bär frukt?

Vera och Olga tillsammans med indonesiska missionärer

Macao

Macao centrum

Vera tillsammans med en fd. prostituerad. Här arbetade hon som länk mellan hallickarna och de prostituerade. Hon var väldigt öppen för evangelium.

 

Asienkonferenser

Dmitriy Teplyakov, pastor i församlingen Kristet Liv i Vladivostok hade 2003 anordnat en konferens där temat var ”Kina”. Denna konferens kan man säga också blev startskottet för Team i Norrs arbete i denna del av världen.

Vi bestämde oss för att, tillsammans med församlingen Kristet Liv anordna en årlig konferens där temat skulle vara Asien. Detta för att sprida kunskapen om vad Gud gör i dessa länder men också för att inspirera till mission.

Sedan början av 90-talet hade många församlingar startats i fjärran östern och man hade gjort ett viktigt arbete med att etablera rehabiliteringscenter för narkomaner och alkoholister, nått ut med evangelium till byar och även anordnat både bibelskolor och teologiska institut men det var inte mycket som gjordes för att nå andra folkslag och länder med evangelium. Vi tror att mission är något som måste vara en central del i en lokal församlingsliv och därför ville vi inspirera till detta genom t.ex. dessa konferenser.

Vi inbjöd talare som hade en lång erfarenhet av arbete i Asien. Aron var en av dem och han hade arbetat med Kina och Vietnam i över 30 år. Han hade startat församlingar, distribuerat tonvis av kristen litteratur till Kina och han brann för att se unga människor bejaka sin missionskallelse och åka till Asien för att predika evangelium.

Andra talare arbetade i Nordkorea, bland muslimer i Afrika och vi hade även lokala pastorer som berättade om deras missionsarbete.

conference vladivostok

Efter en av våra årliga missionskonferenser

Vi hade även förmånen av att på tre av dessa konferenser be för de studenter som hade gått på Team i Norrs missionsskola. En del av dem avskiljdes även för missionstjänst.

Mellan 2003 och 2009 anordnades dessa Asienkonferenser och vi tror att genom dessa fick många människor en större förståelse för- och även en kallelse till mission.

Kina Arbete

I september 2003 blev Patrick och Olga Ölund sänd till staden Ussurijsk i ryska Fjärran Östern för att etablera arbete både i den delen av Ryssland men också i Kina.

De fick en vision som kan beskrivas i fyra punkter: 1. Distribuera biblar och kristen litteratur till Kina och kinesiska församlingar i Ryssland. 2. Församlingsplantering bland kineser i Ryssland. 3. Pastors och ledarträning i Kina. 4. Träna ryska missionärer.

Detta var en utmaning för dem eftersom de varken hade biblar eller ekonomi att köpa dessa biblar. Det enda de hade var ett ord ifrån Gud och ett par ryska kontakter i detta område.

Bibelundret
I slutet av september anordnade församlingen Kristet Liv i Vladivostok en konferens som hade som inriktning att samla alla de som hade en längtan att nå ut till Kina. Konferensen samlade ganska mycket folk och Patrick och Olga deltog även de och under denna konferens valde man att lägga händerna på dem för att ansvara för Kina arbetet.

På konferensens sista dag kom en församlingsmedlem från Ussurijsk och visade en kinesisk bibel som han hittat på sitt arbete. Han arbetade på kartongfabriken i staden Ussurijsk och han berättade att när han en dag gick och inspekterade det papper som kommit för att återvinnas för att bli toalettpapper fick han syn på en massa böcker med konstiga karaktärer. Han förstod inte vad det var för böcker men Gud sade till honom att han måste rädda denne litteratur. Efter ett tag förstod han att det var biblar och det hade kommit in flera ton av dessa värdefulla biblar och annan kristen litteratur. Därför kom han till oss för att vi skulle kunna rädda denna dyrbara last. Vi gick ut med ett upprop så att vi skulle kunna köpa ut dessa biblar och böcker. Ryska affärsmän och även en kristen organisation från Hong Kong skänkte pengar för att vi skulle kunna köpa ut dem. Efter ytterligare några dagar visade det sig att det kommit in ytterligare containrar med kinesiska biblar och kristen litteratur. En del var vattenskadade och var tvungna att kasseras men det var 14 ton biblar som såg bra ut men denna gång sade chefen för kartongfabriken att han inte ville ha pengar men papper i utbyte.

Men hur skulle vi få tag i 14 ton papper? Vi skickade ut ett upprop till församlingar i Ussurijsk och Vladivostok och församlingsmedlemmar började gå ut och samla ihop papper. Vi gick till banker, postkontor och de gav oss gamla dokument som skulle kasseras. Vi gick även till bibliotek och de gav oss gamla böcker som de skulle kasta. Bland dessa böcker hittade vi Lenin, Marx och annan kommunistisk propaganda. Efter några dagar hade vi samlat in 14 ton och kunde byta in dessa biblar. Gud har ibland humor; fienden hade tänkt att biblarna skulle bli toalettpapper men istället vände Gud på det hela och den gamla kommunistiska propagandan blev det istället.

Några veckor innan hade vi bara ett ord från Gud att vi skulle distribuera biblar till Kina och nu hade vi två containrar med Guds Ord som vi kunde börja föra in i Kina!

Efter två år hade vi skickat in all denna litteratur till Kina och även kunnat skicka biblar till kinesiska församlingar från Moskva i väst till Kamchatka i öst.

Församlingsplantering
Under det första år som vi bodde i Ussurijsk fick vi även möjlighet att starta en kinesisk församling. Det var ett fyrtiotal kinesiska byggnadsarbetare som tog emot Jesus och varje vecka hade vi möten med dessa män. Sommaren 2004 gav vi över denna församling till en annan lokal kinesisk församling.

Sedan 2009 har vi arbetat väldigt nära en pastor i en lokal husförsamling och vi har fått vara med om att plantera fem församlingar i olika städer i Kina.

Dessa församlingar har som mål att bli en mötesplats för alla olika samhällskikt. I Kina har det ju under många år skett en väckelse ute i byarna där miljoner har blivit frälst. Men ofta har man glömt städerna och det ”högre” samhällskiktet när man predikat evangelium. Idag sker en förändring där många församlingar börjar arbeta för att nå ut till t ex läkare, affärsmän, journalister och universitetsstudenter osv., och man börjar se stora församlingar planterade i storstäderna. Den pastor som vi arbetar med brinner för att nå ut till dessa människor och de församlingar som har startats sedan 2010 börjar se affärsmän, journalister och studenter komma till tro på Jesus och bli en vital del av den lokala församlingen.

Pastors och ledarträning
Under åren har vi både fått vara med om att undervisa och träna kinesiska ledare och pastorer men även vara en bro mellan utländska pastorer och kinesiska församlingar.

Vi har skickat ut åtskilliga lärare för att åka och predika och undervisa i kinesiska husförsamlingar och bibelskolor runt om i hela landet.

2010 kunde vi även starta en bibelskola i en av våra församlingar i norra Kina. Denna skola startades i samarbete med en annan svensk församling och missionsorganisation och ett 60 tal studenter utexaminerades efter fyra månaders skola.

Rysk missionsskola
Från 2005 till och med 2009 anordnade vi missionskolor där vi tränade ryska missionärer. Ett fyrtiotal ryssar gick igenom dessa skolor och 2008 kunde vi skicka ut ett team av två ryska kvinnor och en kvinna från Ukraina till norra Kina för att predika evangelium. Andra som gick skolan åkte tillbaka till sina församlingar och många av dem arbetar idag i olika församlingar i Ryssland.

De tre kvinnorna började på en gång att nå ut till både kineser men även ryska studenter i den staden (vi skriver inte ut namnet på staden på grund av säkerhet).

Vi kände 2008 att Gud kallat oss att plantera en rysk församling i denna kinesiska stad. Detta för att de kristna rysktalande skall finna en församling där de kan få chans för att höra Guds Ord och träffa andra kristna. Men församlingen skall även predika och evangelisera bland de rysktalande som ännu inte lärt känna Jesus. Jeremia 29:7 Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er. Detta var ett bibelord som blev väldigt starkt för oss.

Vi fick en vision av att församlingen skulle vara, 1. En fristad, 2. En bönens hus för alla folk, 3. En plats där människor kunde komma och få upprättelse, och 4. En träningsplats.

2009 när Patrick och Olga flyttade från Ussurijsk till Kina proklamerades det en rysk församling i denna stad. Varje år har vi genomfört olika evangelisationsprojekt för att nå ut till de rysktalande i staden. T ex. har vi haft speciella jul och påskprogram där vi inbjudit studenter att komma och höra evangelium. Ibland har vi grillat och inbjudit till gemenskap och det är många som kommit och hört evangelium och vi vet att varje ord som utgår ifrån Herrens mun kommer att bära frukt. Vi har sett en del människor bli frälst och döpt. Under januari och mars 2014 har sju ryska ungdomar blivit frälsta.

P.g.a. vissa omständigheter var Patrick och Olga tvungna att lämna denna stad 2012 och flytta till en annan del av landet och därför har vi under två års tid bett Gud om en ny rysk pastor för att ta hand om denna församling. I mars 2014 svarade Gud på vår bön och skickade Ivan till oss. Vi känner Ivan sedan 2007 och vi är förvissad om att han är rätt man på rätt plats.

Den ryska kvinnan, Irina som vi skickade till denna stad 2008 har tillsammans med en lokal kinesisk husförsamling startat en ny församling för kinesiska studenter. De har för närvarande ett tjugotal studenter som blivit frälsta och regelbundet kommer till församlingen.