Kategoriarkiv: Ryssland

Kina – både ett missionsland och ett sändande land.

Kina

Kina

Kina är ett vidsträckt land med många olika folkgrupper. Officiella siffror säger att förutom Han kineser existerar det 55 olika etniska folkgrupper men olika missionsorganisationer, som till exempel Paul Hattaways ”Asia Harvest” säger att det finns 495 olika folkgrupper. Av dessa 495 etniska folkgrupper är bara 90 av dem nådda med evangelium! I det kommunistiska Kina finns det nästan 50 miljoner muslimer.

De två största muslimska folkgrupperna är Hui (i Ryssland kallas de för dunganer) och Uygurer. Det bor ungefär 10,5 miljoner Uygurer i Kina (ytterligare 500,000 i Centralasien) och för några år sedan sade man att det fanns mindre än 50 existerande kristna bland dem. Idag pågår det en liten väckelse bland dessa muslimska folkgrupper och främst sker det bland Kazaker och Kirgizer boende i Kina men många Uygurer kommer också till tro.

Många av er har hört talas om ”Tillbaka till Jerusalem” visionen som en kinesisk pastor fick i början av 40-talet. Denna vision går ut på att ta evangelium tillbaka där allt började, dvs Jerusalem. För att göra detta behöver man gå igenom alla de muslimska, buddistiska och hinduistiska länderna som finns på vägen för att till slut komma fram till Israel. Många kinesiska husförsamlingar bär på denna vision och brinner av att sända ut missionärer.

Vi träffade för ungefär 9 år sedan fyra kinesiska evangelister i en stad i norra Kina. De bodde hos ett kinesiskt-ryskt par för att de skulle lära sig ryska för att sedan flytta till Kyrgyzstan. Tyvärr känner vi inte till vad som hände med dessa evangelister och ifall de kom fram till detta land i centralasien.

Vi vet att för att Kina skall kunna börja sända missionärer krävs det många mirakel. Kineserna är ju ett asiatiskt folkslag som trivs bäst tillsammans med sitt eget folk. Vi ser detta till exempel på de många ”China Town” i storstäder i USA, Ryssland och andra länder. Det brukar vara svårt för dem att integrera sig med andra folkslag.

Vi har en vän som själv är Uygur och han säger att eftersom det är så infekterat mellan kineser och Uygurer i Kina är det svårt för kinesiska kristna att komma och predika Kristus speciellt när man samtidigt inte bara predikar Kristus utan också blandar in kinesisk kultur. Detta,  måste vi ju också säga att missionärer från Europa och USA också har gjort alltför ofta. Men, oberoende av hur svårt det kommer vara för kineser att åka ut som missionärer är det något Gud kallat dem att göra och då kommer det att ske så. Det står i Bibeln att ”för Gud är allting möjligt” och detta gäller även kinesisk mission. Gud kan inte bara kalla dem utan också förbereda och ge dem det de behöver för att utföra arbetet på ett suveränt sätt.

En Uygurisk pastor berättade för oss att förra året hade de besök av en kinesisk pastor från ett annat land och denne pastor anordnade möten någonstans i västra Kina. Med på mötet fanns det kristna pastorer och ledare från den kinesiska husförsamlingen men också representanter från Kazakerna och Uygurerna. På detta möte bad den här kinesiska pastorn om förlåtelse för allt som det kinesiska folket hade gjort mot de muslimska folken i Kina och sedan började han tvätta deras fötter som ett tecken på att de älskade dem och att de hade kommit för att betjäna och inte råda över dem. Efter att han gjort detta, sade den här Uyguriska pastorn att det var något som förlöstes och att efter det blev det lättare att predika Kristus för dessa muslimer.

Jag tror att det inte bara går ut en kallelse till mission för den kinesiska kyrkan men också till den ryska. Tänk om de ryska och kinesiska kristna skulle arbeta tillsammans i visionen av att gå genom de muslimska länderna. Hela centralasien var ju en gång sovjetisk och därför talar nästan alla centralasiater ryska. Idag finns det ganska många ryska missionärer i länder som Kyrgyzstan, Tajikistan, Uzbekistan och Kazakstan. Många av dem bär på en vision av att nå sina länder men också länder som Afganistan, Pakistan och andra muslimska länder. Om vi skulle kunna samarbeta tillsammans i detta skulle allting gå så mycket snabbare än om vi bara försöker bygga vårt eget arbete och göra allting ensamma. De ryska församlingarna har gåvor och erfarenhet som inte de kinesiska församlingarna har och tvärtom.

Vi skulle vilja se hur vi tillsammans går hand i hand för att ge Jesus till dessa muslimer.

Staden Lanzhou är Ganzu provinsens huvudstad. Den var en viktig länk till den norra Silkvägen. I denna stad bor det många muslimer som aldrig hört evangelium om Jesus.

Staden Lanzhou är Ganzu provinsens huvudstad. Den var en viktig länk till den norra Silkvägen. I denna stad bor det många muslimer som aldrig hört evangelium om Jesus.

Denna järnvägsstation går till Tibet.

Denna järnvägsstation går till Tibet.

En liten uygurisk pojke. Vem ska ge honom evangelium?

En liten uygurisk pojke. Vem ska ge honom evangelium?

Urumuqi är provinsen Xinjiangs huvudstad. Denna stad är också en viktig länk på Silkvägen.  En uygurisk pastor berättade för oss att varje gång de startar en församling bland uygurerna berättar de om hur svenska missionärer kom i början av 1900 talet för att ge uygurerna Jesus. Efter några år av fruktbart arbete (vissa säger att sedan dess har det inte skett ett sådant fruktbart arbete bland Uygurerna) blev de svenska missionärerna utkörda från Kina och de uyguriska männen som blivit frälsta blev dödade och kvinnorna blev bortgifta med muslimska män. Denna pastor bad mig tacka Sverige för detta och speciellt Ljus i Öster från vilka missionärerna var utsända.

Urumuqi är provinsen Xinjiangs huvudstad. Denna stad är också en viktig länk på Silkvägen. En uygurisk pastor berättade för oss att varje gång de startar en församling bland uygurerna berättar de om hur svenska missionärer kom i början av 1900 talet för att ge uygurerna Jesus. Efter några år av fruktbart arbete (vissa säger att sedan dess har det inte funnits ett sådant fruktbart arbete bland Uygurerna) blev de svenska missionärerna utkörda från Kina och de uyguriska männen som blivit frälsta blev dödade och kvinnorna blev bortgifta med muslimska män. Denna pastor bad mig tacka Sverige för detta och speciellt Ljus i Öster från vilka missionärerna var utsända.

 

 

 

Vittnesbörd från arbetet i Ryssland

Om vi skulle skriva ner allt det som hänt i Ryssland under dessa år (1991-2014) skulle det bli flera böcker. Jag tror inte att Jan Zetterlund kunde föreställa sig vad som skulle hända i norra Ryssland (och även andra länder) genom Team i Norr. Tusentals människor har fått höra evangelium och hundratals fått sina liv förvandlade under denna tid. Vi som hade förmånen av att arbeta i Team i Norr på Kola halvön under denna tid är förundrade av att Gud kunde använda så unga och oerfarna människor till att se församlingar startade och ett ryskt ledarskap mogna fram.

Vi vill här skriva ned lite axplock från tiden på Kola halvön för att du skall förstå litegrann av det som hänt. Vittnesbörden är från 1997.

Team i Norr Ryssland har under flera år arbetat på Kolahalvön och fått ploga, så och vattna. Allt har inte fallit i god jord, men mycket. Vi har i många nyhetsbrev kunnat vittna om första skördar av arbetet, om segrar och om attacker. Vi har glatt oss över allt det underbara Gud har gjort i människors liv, även om vi också har sått med tårar ibland. Vi har fått se många under och tecken och bevis på Guds trofasthet, men vårt mål har inte varit att bara få se frukt, utan att få se de som blivit lärjungar börja göra sina egna lärjungar. Att det som är skörd av det vi själva sått, skall bli sådd, så att en ännu större skörd kan komma. Vi har bett om att få vara med i den övergång då ryska visionärer, pastorer och ledare tar över. Det gläder oss ännu mer att få se dem växa och bära frukt än att se hur Gud använt oss under några år. Vi har ett apostoliskt ansvar för det som Gud anförtrott oss att föda fram här på Kolahalvön, inte att kontrollera det utan frigöra det. Men också att skydda och stötta genom förbön och nära gemenskap. Målet är inte att starta en ny församling eller få en rysk pastor tillsatt, det är bara delmålen. Målen är att nå alla de tusentals människorna på Kolahalvön, i Ryssland och andra länder med evangelium innan Jesus kommer tillbaka.

Vi har nyligen haft dopförrättningar i Kovdor och Apatity. En del kom även från andra platser för att få bli döpta. Det är alltid fest vid dopen. V har i maj haft två konferenser i Apatity. Först en härlig lovsångshelg då församlingen lyftes till en högre nivå av lovsång och tillbedjan. Vi tackar Gud för att vi numera har både trummor, synt och elgitarr i lovsången. Under pingsthelgen hade vi en pingstkonferens i bokstavlig mening. Flera frälsningsomvändelser och starka helanden och befrielser. Guds Ande rörde många starkt och under ett möte blev nästan alla som sökte förbön för andedopet, fyllda med den Helige Ande och började tala i nya tungor. Mycket glädje och förkrosselse präglade konferensen som satte djupa spår.

Vittnesbörd från Kovdor: Flera narkomaner har sista tiden blivit frälsta där (läs: Kovdor).

Varje morgon samlas man i Apatity för morgonbön. I måndags kom en 26-årig man till morgonbönen och undrade hur man kunde bli frälst. Han omvände sig och blev genast fylld av den Helige Ande och började tala i nya tungor. Ett 8-årigt barn i Apatity dog efter mycket svår astma hemma hos sin mamma. Mamman var inte själv frälst men hade frälsta vänner. Hon ropade till Gud om hjälp och barnet återvände till livet. Mamman blev frälst och började ta med barnet till församlingen och söndagsskolan. Under ett möte för en och en halv månad sen då Timothy predikade i Apatity om att inget är omöjligt för Gud, upplevde 8-åringen att han skulle stanna kvar på mötet och inte gå till söndagsskolan. När man bjöd fram för förbön för omöjliga situationer var han först framme. Vi fick nu höra av mamman och hennes vänner att han varit helt fri från astma sedan dess.

- Andreas Franker

Sista söndagen i oktober predikade jag i församlingen i Apatity. Att få möta vännerna på nytt och se att Gud verkligen fortsätter på djupet i deras liv gladde mig mycket. Det är så att troende med äkta liv i Jesus alltid kommer att gå vidare. En av våra ryska medarbetare uttryckte att ”Vi ryssar är så vana att stå i press så vi mår bara bättre och blir mer handlingskraftiga när vi får lite motstånd”. En eftermiddag mötte jag några av våra ryska pastorer och ledare. De var fyllda av tro och framtidshopp. Under denna höst har pastorer och ledare på Kolahalvön mötts och sökt Herren tillsammans på ett helt nytt sätt. Detta har medverkat till betydligt större sammanhållning mellan ledarna.

- Jan Zetterlund

Under flera år hade Team i Norr en 1-årig bibelskola i Apatity. Den utökades sedan till att bli tvåårig för den som ville studera vidare. Många svenska och utländska lärare har kommit och delat Guds Ord med eleverna som fick sina liv förändare under dessa år.

Under flera år hade Team i Norr en 1-årig bibelskola i Apatity. Den utökades sedan till att bli tvåårig för den som ville studera vidare. Många svenska och utländska lärare har kommit och delat Guds Ord med eleverna som fick sina liv förändrade under dessa år. Fotnot: har fått fotografera ett gammalt kort för att infoga detta här.

Julia Kisilova från Kovdor har varit frälst i fyra år. Innan hon blev frälst var hon besviken, deprimerad, ensam och mådde dåligt. Det viktigaste beslutet i hennes liv var att ta emot Jesus i sitt hjärta. När hon kom till församlingen blev hon mycket varmt mottagen. Julia kände att hon fått en ny familj. Julia föddes med struma. Församlingen bad länge för henne. Så åkte hon till sjukhuset i Murmansk för att göra undersökningar. Första gången de undersökte henne fanns det fortfarande något kvar. Men andra gången hittade de ingenting! De kunde inte förklara varför! Gud hade svarat på församlingens böner och helat Julia från struma! Nu mår hon bra. Jesus har totalt förvandlat hennes liv!

Svetlana Grishina är 42 år och bor i Kovdor. Hon blev frälst 1990. För ett år sedan kom hon med i församlingen. Hon har haft ett väldigt tufft liv. Hon har separerat från sin man som hon har tre barn med. Han är alkoholist. De hade lite pengar och många andra problem. Nu bor hon tillsammans med sin yngsta son som också är frälst. De har haft väldiga ekonomiska problem. Det fanns en tid då de inte ens hade bröd. Nu har de både lägenhet och mat på bordet. I våras hade Svetlana problem med sina lungor. Så hon hamnade på sjukhus. Människor från församlingen besökte henne och de bad. Gud helade hennes lungor! Herren är vår läkare!

En eftermiddag mötte jag Vera Kondroshova. Efter en underbar middag intervjuade jag henne. Hon kommer från Vologda regionen som ligger i mitten av Ryssland men hon har bott i Kovdor i 17 år. Hon är lärare i konst och ryska. Innan Vera blev frälst var hon en sökare. Hon hade besökt ortodoxa kyrkan i ungefär fyra år.

1992 var hon på semester hos sin mamma. Hennes syster som var frälst kom också dit. De började prata om dopet i den Helige Ande. Vera visste inte vad det var. Hennes syster bodde i Kirovsk. Vera ville åka dit för att se vad det här med Anden egentligen var. Så i september samma år åkte hon dit med två vänner. Just då hade församlingen i Kirovsk dop. Vera blev frälst, döpt med vatten och Ande med en gång.
- Vad är den största förändringen i ditt liv?, frågade jag.
- För det första är jag inte ensam mer, berättade Vera.
- Gud har helt tagit bort mina ensamhetskänslor. Han har fyllt tomrummet som fanns i mitt hjärta. Innan sökte jag hela tiden efter något som kunde fylla min ensamhet. Nu klarar jag av att vara ensam i flera dagar, vilket jag inte alls mådde bra av innan jag blev frälst.
- Har Gud gjort något under i ditt liv? fortsatte jag.
- Det är så mycket, utbrast Vera och skrattade.
Sedan började hon berätta om en kvinna i hemgruppen som Vera är ledare för. Hennes barnbarn var väldigt sjuk. Han hade vattenskalle. Han hade inga känslor, pratade inte och han kunde bara ligga. En gång kom kvinnan till hemgruppen och grät. Hon sa att det inte fanns något hopp för pojken. Läkarna hade sagt att de lika gärna kunde lämna honom på sjukhuset så att de kunde testa medicin på honom. Gruppen bad för honom. I våras skrattade pojken och han kunde gå. Det är mänskligt sett omöjligt. Men Gud helade honom! Vera fortsatte att berätta om en annan kvinna som kommit till hemgruppen. Hon berättade att hennes dotter hade en nyfödd flicka som hon lämnat. Själv hade hon varit försvunnen i en vecka. Kvinnan blev frälst på mötet och de bad för hennes dotter. Dottern kom tillbaka, blev frälst och nu är båda med i församlingen.

När Vera blev frälst blev hon fri från olika sjukdomar. Ett tag hade hon väldig smärta i blindtarmen. Då gick hon till ett möte. Det var ganska långt. Hon såg ett sjukhus men istället för att gå dit, fick hon nästan krypa till mötet. Där blev hon helad från alla smärta. Vera är verkligen full av liv och glädje. Hon är så tacksam över vad Gud gjort i hennes liv.

- Anna Sedman (Avdiakova)

I Poljanye Zori fortsätter människor att regelbundet komma till tro. Nyligen blev en hel familj frälst från Niva Två strax utanför PZ. Det var inte länge sedan församlingen döpte 14 personer och nu planeras dop igen. Medlemmar tar med kompisar och vänner till mötena som kommer till tro. Härom söndagen blev ytterligare tre personer frälsta.

Detta är bara några vittnesbörd om saker som hänt. Vi kommer att uppdatera denna sida med vittnesbörd om saker som hänt och händer på Kolahalvön.

Bibelsmuggling och ”åsnor”.

Tack vare ”bibelundret” med containrarna med kinesiska biblar och litteratur som istället för toapapper kom i våra händer hade vi alltså ungefär 40 ton som vi nu måste få in i Kina.

Från andra länders gränsövergångar kom det in ganska mycket biblar till Kina och speciellt från Hong Kong där kanske tusentals biblar kommer över gränsen varje dag genom de frivilliga ”åsnor” som bär in dem. Man kallar dem för åsnor som en liknelse på den åsna som på Palmsöndagen bar in Jesus till Jerusalem, på samma sätt bär människor in Guds Ord till Kina.

Behövs det mer biblar till Kina? Kan man inte köpa biblar i Kina? Man kan oftast köpa en bibel på den statliga kyrkan, den som kallas för Tre Själv Kyrkan. Men oftast räcker inte dessa biblar till. Sedan är det ju så att det inte finns en Tre Själv Kyrka i varje by och då finns det ju inte heller någon möjlighet att köpa en bibel eftersom det är svårt för en fattig bonde att åka in till någon stad där det finns möjlighet att köpa en bibel. Vi hör fortfarande om behov av biblar där husförsamlingar behöver tusentals biblar eftersom det är så många människor som kommer till tro.

Innan vi började smuggla över biblar till Kina fick vi kontakt med en rysk pastor vid den rysk-kinesiska gränsen som tagit över ganska mycket biblar under ett par år. Han hade en kontaktperson i den Tre Själv Kyrka som fanns i staden på andra sidan gränsen. Han berättade för oss att för att ta över biblar måste man gömma dem på sig under kläderna eller stoppa ett par stycken i sin väska. Han sade uttryckligen att det inte gick att föra över mängder av biblar eftersom de kollar igenom allt baggage. Efter några månader blev nog denna kontaktperson rädd eftersom han bad oss att inte ge dem några fler biblar.

Vi började därför tala med de kristna människor som reste över gränsen och frågade ifall de kunde ta över lite biblar och lämna dem till den här Tre Själv Kyrkan. Det var många som var villiga att göra detta och på det sättet började vi skicka över biblar.

Vi fick också möjlighet att skicka över en hel container genom ett annat land i närheten.

Det var också kinesiska församlingar i Ryssland som tog kontakt med oss och ville ha biblar ditsända och därför skickade vi även biblar till dem. Vi skickade biblar till Moskva, Novosibirsk, Krasnodar, Irkutsk, Vladivostok och även ända till Kamchatka!

Vi fick även kontakt med en organisation som distribuerade ”the Full Life Study Bible” till kinesiska pastorer och ledare. På kinesiska kallades den för ”Eldsbibeln” eftersom många av de artiklar och kommentarer som finns i denna studiebibel handlar om den Helige Ande och livet i den Helige Ande.

Denna organisation ville att vi skulle börja ta över denna bibel för att ge dem till pastorer och ledare. Därför åkte vi till Kina för att försöka anordna vägar hur och till vem vi skulle ge dem till. Vi träffade flera kinesiska pastorer som berättade fantastiska vittnesbörd om deras liv. En gång hade vi bestämt träff med en husförsamlingspastor för att se hur många biblar han behövde. Vi kom före till den plats där vi skulle träffas och när pastorn kom tappade vi hakan. Han såg inte mycket ut för världen och om ni hade mött honom på gatan i Sverige skulle ni nog ha dömt ut honom att vara en uteliggare. Han hade lager av kläder på sig eftersom det var kallt och kläderna var inte heller rena. Men när vi började tala med honom märkte vi hur en sådan Guds närvaro fanns i hans liv. Han berättade att han behövde 8,000 biblar! Han hade ungefär 80,000 människor i sina församlingar och 10 % av dem var ledare och pastorer.

Som koordinator för bibelsmugglingen sände vi Darya som hade studerat på den första missionsskolan i Ussurijsk till den kinesiska gränsstaden.

Kristna turistbyråer började ta med sig biblar och det fanns till och med tillfällen när människor som inte var troende bad om att få ta in ett par biblar till Kina. Två av våra medarbetare från Kola halvön där Team i Norr arbetar flyttade till oss; Dmitrij från Apatity och Alexei från Polyarniy Zori och de åkte in flera gånger i veckan för att ta in biblar. Det finns flera gränsövergångar i Ryssland och vi skickade genom fyra av dem. Vi fick även kontakt med en rysk missionär, Andrey som bodde några hundra mil från oss vid en annan gränsövergång. Han hade möjlighet att ta in ungefär 100 biblar per gång och därför skickade vi ett par ton biblar till honom.

Under 2006 fick vi ytterligare två containrar med ”eldsbibeln” och vanliga biblar skickat till oss från Indonesien. Det kom i absolut rätt tid eftersom de andra biblarna var slut.

Så här gömde vi biblarna på oss när vi skulle åka till Kina. Vi fick tejpade fast biblarna för att de inte skulle ramla ner när vi gick över gränsen. Här är Olga som hjälper Aisula.

Det var inte lätt att smuggla dessa biblar eftersom man inte kunde ta så många med sig varje gång man åkte. När det var vinter kunde man ta ett par extra eftersom man hade mer kläder på sig och därför syntes det inte så mycket eftersom man redan var påpälsad. Ibland hittade gränspolisen biblarna i våra väskor eller under kläderna och det gjorde att många av de som förut hjälpt oss blev rädda och slutade. Det var egentligen inte så mycket som hände när de hittade biblar hos oss. Jag blev tagen en gång med åtta eldsbiblar i väskan och de tog mig in för förhör. Tog min dator och kollade igenom den efter kristet material. Efter detta släppte de mig och lät mig åka in i Kina. Efter en vecka kom jag tillbaka till denna gränsövergång för att åka in till Ryssland och när de såg mig, gav de tillbaka dessa biblar.

Men på grund av den hårda övervakningen på dessa gränsövergångar blev det omöjligt för oss att fortsätta med detta arbete. Vi hann få över två containrar till Kina och ungefär en container av biblar skickades till kinesiska församlingar i Ryssland.

Vi har fortfarande en container kvar som vi försöker skicka genom ett annat land. Vi har problem med detta på grund av den ryska byråkratin men ber att Gud skall öppna en väg för detta.

Det här är Olga som hjälper Lena som skall åka till Kina

 

Macao

Under januari 2004 åkte vi till Hong Kong och där träffade vi en missionsorganisation. När de hörde att vi var ryssar (i alla fall en av oss) berättade de för oss att de arbetade på Macao. De hade ett rehabiliteringshem för narkomaner. I sitt arbete hade de kommit i kontakt med unga ryska kvinnor som kom till dem för att undfå hjälp. Dessa flickor arbetade som prostituerade på Macaos gator. Missionsorganisationen hade försökt evangelisera dem men det hade skett utan framgång eftersom flickorna inte kunde tala något annat språk än ryska. De bad oss att ta med detta hem till Ryssland.

När vi kom tillbaka till Ussurijsk berättade vi detta på ett pastorsmöte och Gud rörde vid hennes hjärta så att hon ville åka dit.

På sommaren 2004 åkte Olga och Vera till Macao för att se om det fanns något de kunde göra för att nå ut till dessa stackars flickor. Under ungefär en vecka mötte de olika missionärer och pastorer under dagarna och på kvällen och natten gick de ut för att möta dessa flickor.

Det var många flickor som vägrade att tala med dem medan andra var jätteöppna för att tala och det märktes att de mådde väldigt dåligt.

Dessa ”lyckosökare” kommer till Macao (prostitution med ryska flickor finns även i Hong Kong, Thailand, Taiwan, Kina och många andra asiatiska länder) i förhoppning av att tjäna pengar. De människor som ”hjälper” dem komma till Macao och andra platser köper flygbiljett till dem men när de sedan kommer till destinationen tar hallickarna deras pass och säger att de får dem tillbaka när de betalat alla utgifter. Det kan ta flera år för flickorna att betala tillbaka de pengar som de är skyldiga och de lever som fångar.

Som kuriosa måste det sägas att Macao kallas för Asiens Las Vegas och överallt på ön finns det kasinon och nattklubbar som förstör människors liv. Prostitution är laglig om den sker på nattklubbar och kasinon men olaglig på gatan. Olga och Vera fick inte någon ingång att komma in på någon nattklubb eller kasino och de hörde att det fanns mängder av ryska flickor där.

Efter ungefär en vecka åkte de tillbaka till Ryssland men Vera planerade att åka tillbaks under en längre period.

Vera bodde sedan på Macao under en halvårsperiod och hon fick väldigt bra ingång i olika flickors liv. Hon träffade även en mongolisk kvinna som satt i fängelse på Macao för att ha begått något brott. Denna kvinna kunde tala ryska och de träffades och Vera fick leda henne till frälsning.

2007 skickade vi ut ett team från vår missionsskola för att arbeta bland dessa flickor. Flera flickor fick möta Jesus och de bad också att Gud skulle hjälpa dem att lämna Macao för att åka hem.

2009 åkte Vera tillbaka till Macao och då fanns det inga rysktalande flickor kvar som gick på gatorna. Det hette att myndigheterna ”rensat gatorna” och skickat hem flickorna. En del av dem kan säkert ha åkt hem medan andra blev förda till andra platser för att bedriva prostitution.

För någon månad sedan fick Vera ett meddelande på ett ryskt socialt medium från en flicka som hon träffat och predikat evangelium för. Hon som skrev berättade för Vera att hon nu tillhör samma familj som henne! Visst är det underbart att Guds Ord bär frukt?

Vera och Olga tillsammans med indonesiska missionärer

Macao

Macao centrum

Vera tillsammans med en fd. prostituerad. Här arbetade hon som länk mellan hallickarna och de prostituerade. Hon var väldigt öppen för evangelium.

 

Asienkonferenser

Dmitriy Teplyakov, pastor i församlingen Kristet Liv i Vladivostok hade 2003 anordnat en konferens där temat var ”Kina”. Denna konferens kan man säga också blev startskottet för Team i Norrs arbete i denna del av världen.

Vi bestämde oss för att, tillsammans med församlingen Kristet Liv anordna en årlig konferens där temat skulle vara Asien. Detta för att sprida kunskapen om vad Gud gör i dessa länder men också för att inspirera till mission.

Sedan början av 90-talet hade många församlingar startats i fjärran östern och man hade gjort ett viktigt arbete med att etablera rehabiliteringscenter för narkomaner och alkoholister, nått ut med evangelium till byar och även anordnat både bibelskolor och teologiska institut men det var inte mycket som gjordes för att nå andra folkslag och länder med evangelium. Vi tror att mission är något som måste vara en central del i en lokal församlingsliv och därför ville vi inspirera till detta genom t.ex. dessa konferenser.

Vi inbjöd talare som hade en lång erfarenhet av arbete i Asien. Aron var en av dem och han hade arbetat med Kina och Vietnam i över 30 år. Han hade startat församlingar, distribuerat tonvis av kristen litteratur till Kina och han brann för att se unga människor bejaka sin missionskallelse och åka till Asien för att predika evangelium.

Andra talare arbetade i Nordkorea, bland muslimer i Afrika och vi hade även lokala pastorer som berättade om deras missionsarbete.

conference vladivostok

Efter en av våra årliga missionskonferenser

Vi hade även förmånen av att på tre av dessa konferenser be för de studenter som hade gått på Team i Norrs missionsskola. En del av dem avskiljdes även för missionstjänst.

Mellan 2003 och 2009 anordnades dessa Asienkonferenser och vi tror att genom dessa fick många människor en större förståelse för- och även en kallelse till mission.