Tillbaka till Jerusalem

Det är många av oss här i väst som har hört talas om ”Tillbaka till Jerusalem” visionen. Några tror att det är Pastor Yun, mer känd som den ”Himmelske Mannen” som fått denna vision men detta stämmer inte även om det är han som personifierat visionen i väst. Men denna vision är mycket större än att bara finnas hos en person. Nästan varje kinesisk husförsamlingsnätverk säger sig bära en börda av att ta evangelium genom de buddistiska, hinduistiska och islamska nationerna i världen för att till sist komma till Jerusalem för att vänta in Jesus återkomst. 

Även om det är många kinesiska församlingar som bär på denna vision är det inte lika lätt för dem att börja skicka ut missionärer till dessa länder. Det är olika hinder som står i vägen; ekonomi, kultursvårigheter, språk, och annat. 

2006 var vi och hälsade på ett kinesiskt-ryskt par någonstans i norra Kina och de hade 4 kinesiska pastorer boende hos dem. Detta gjorde de för att de ville lära sig ryska eftersom de ville åka ut som missionärer till Kyrgyzstan i Centralasien. Dessa ledare hade startat ganska många församlingar i Kina och nu förberedde de sig för att åka ut som missionärer till andra nationer. Hur det gick för dem och om de kom sig till Kyrgyzstan vet jag inte men att det finns kinesiska missionärer i olika muslimska nationer vet jag. 

De behöver din och min hjälp, både vad gäller bön, ekonomi och samarbete. Men, jag skulle vilja berätta lite om hur allting började och det kommer från boken, ”Tillbaka till Jerusalem” som är skriven av Broder Yun, Peter Xu, Enoch Wang, tillsammans med Paul Hattaway. Boken går att beställas hos ”Ljus i Öster” eller hos Paul Hattaways ”asiaharvest.org”. 

Detta är ett utdrag ur boken och berättar om hur allting började: 

”Herren visar sin makt och helighet inför alla folk,
hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss” Jes 52:10

I början av 1940-talet gav Gud en tydlig kallelse till en liten grupp kristna studenter vid Northwest Bible Institute i Shaanxi-provinsen. Institutet hade grundats av James Hudson Taylor II (den världsberömde pionjärens sonson) och dennes hustru Alice när de tvingades lämna Henan-provinsen på grund av bombanfallen under den japanska invasionen av Kina. De reste västerut till Shaanxi-provinsen, där de fick visionen om att starta en bibelskola. Bönerna om en tomt för skolan besvarades när Kina Inlandsmissionen erbjöd dem mark i närheten av staden Fengxiang. Det var ett vackert område omgivet av en tät bambuhäck, med lövrika träd runt envåningsbyggnaderna som rymde klassrum, elevhem och missionärsbostäder.

Det var i denna vackra omgivning som Gud gav en tydlig kallelse till en liten grupp kristna, anförda av pastor Mark Ma som var biträdande rektor på institutet. Gud utmanade dem att sträcka sig bortom sitt evangelisationsarbete bland muslimer, buddhister och kringspridda kineser i provinserna Gansu, Qinghai och Ningxia, och avskilja sig för visionen att föra evangeliet utanför Kinas gränser in i den muslimska världen, hela vägen till Jerusalem. 

Mark Ma och grundandet av Back to Jerusalem Band
Mark Ma föddes i Henan-provinsen. Som ende sonen till kristna föräldrar utbildades han i den historiska staden Kaifeng där han blev lärare på en statlig skola. Men han vägrade öppna sitt hjärta för Herren fram till 1937, när hans lille sons tragiska död krossade hans hjärta och förde honom till korsets fot i sorg och omvändelse. Han lämnade sitt profana arbete och utbildades på frimetodisternas bibelskola. När James Taylor och hans fru flydde till Shaanxi följde Mark Ma, hans hustru och deras barn med dem. Han blev en av grundarna av Northwest Bible Institute. 

I början av 1942 hade Mark Ma ett samtal med Herren som för alltid förändrade hans liv och gav honom den drivkraft han behövde för pionjärarbete i den vidsträckta onådda muslimvärlden. Vi har hans egen beskrivning av vad som hände då och under de följande månaderna (Ur ett föga känt privatpublicerat 16-sidigt häfte med titeln The Chinese Back-To-Jerusalem Evangelistic Band: A Prayer Call to Christian Friends of the Chinese Church, 1947):

På kvällen den 25 november 1942 när jag var i bön, sa Herren till mig: ”Dörren till Xinjiang är redan öppen. Gå in och predika evangeliet.” När hans stämma nådde mig stod jag darrande och rädd och högst ovillig att lyda, för jag kunde inte minnas att jag någon gång hade bett för Xinjiang: dessutom var det en plats dit jag inte hade någon önskan att gå. Därför bad jag bara över det, och sa ingenting ens till min fru.

Xinjiang, som betyder ”Nytt herravälde”, är en stor region i nordvästra Kina som traditionellt varit känd som Östturkestan. Den beboddes, och bebos fortfarande, av miljontals muslimer, där majoriteten talar språk som tillhör den turkiska språkfamiljen, som ujguriska, kazakiska, kirgiziska och uzbekiska. Andra muslimska folkgrupper är tadzjiker, tatarer och det kinesisk-talande huifolket. Ett stort antal tibetanska buddhister som lever som nomader bor också i Xinjiang. Det är knappast förvånande att pastor Ma inte hade någon särskild längtan efter att resa till en region som han inte visste mycket om. Han berättar vidare:

Efter exakt fem månaders bön, på påskdagen den 25 april 1943, när två medarbetare och jag bad tillsammans nere vid floden Wei, berättade jag för dem om min kallelse till Xinjiang; en av medarbetarna sa att hon hade fått en liknande kallelse tio år tidigare. Jag tackade Gud för att han redan hade förberett en medarbetare. När jag återvände till skolan fick jag veta att samma påskdag, vid gryningsgudstjänsten, hade åtta elever också fått en börda för Xinjiang.

Påskdagsgudstjänsten 1943 som han talar om, skulle bli begynnelsen till en hel kedja av händelser som drastiskt skulle förvandla många människors liv. Effekten av den bönestunden märks än idag bland kristenheten i Kina. Även om pastor Ma inte deltog i gudstjänsten, har vi en skildring av händelserna från en annan källa:

På den hårt packade jorden på gårdsplanen, under de höga träden vars kraftiga grenar spred ett lövrikt skydd över våra huvuden, hade man målat en karta över Kina i vit kalk. Eleverna stod runt omkring och tittade på den. De hade återigen fått höra om behoven i de stora provinserna i norr och väster… Himlen började ljusna i öster, och tunna ljusstrålar skingrade nattens försvinnande gråhet. Det var mycket tyst där på gården, och den vitkalkade kartan på marken framträdde tydligt. Det högtidliga ögonblicket hade kommit, ögonblicket som förde med sig en tystnad som nästan tog andan ur en. ”Nu ska de som fått ett uppdrag från Herren lämna sin plats och gå och ställa sig på den provins som Gud har kallat dem till.” … Det blev en rörelse bland eleverna. Tygklädda fötter rörde sig ljudlöst då en elev, och så en till, gick över gårdsplanen till kartan. Och medan solen steg över horisonten i fjärran, såg man åtta unga människor tysta stå på den del där det stod XINJIANG (Back to Jerusalem, s. 3-4. En liten bönebroschyr utan författare, utgivare eller datum angivna – troligen 1947). 

I mars 1947 gav sig två män och fem kvinnor iväg på den långa resan västerut till Xinjiang. Så långt från boken, ”Tillbaka till Jerusalem”. Dessa tappra män och kvinnor kom till Xinjiang men när kommunisterna tog makten i Kina var de tvungna att åka tillbaka till Qinghai-provinsen för att vänta. 

Dessa kvinnor och män, hjältar i Guds armé var villiga att ge sina liv för att muslimerna skulle få höra evangelium. Idag är det hundratals, om inte tusentals kineser som drömmer om att gå till muslimvärlden och fullborda den vision som pastor Ma fick 1942. 

Vill du be för dem? Jesus sade till sina lärjungar i Matteusevangelium 9:37-38, Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. 38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” 

Be att Gud skall resa upp skördearbetare men kanske du också är villig att gå? Jag tror att vi tillsammans med de kinesiska församlingarna är skyldiga att ta evangelium till de som aldrig hört. 

Du kan också ge till dem som arbetar på fältet. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>